Börjar på kap 13

Klar om 1-2 timmar :)


Vill ni ha mer kapitel?

Yes or no


Chapter 12- Visit

"Hej miley" ropade han och ställde sig framför mig. 
"Hej" mumlade jag, jag vet inte varför men jag stör mig på honom.
"Varför så sur?" jag var inte sur.. Utan jag saknade honom
"Jag.." påbörjade jag "Jag saknar dig, jag saknar den relation vi hade när vi lärde känna varandra" 
"Men du behöver bara säga till när du vill träffas, det vet du" Sa han och krama om mig

Dom senaste dagarna har jag bara umgåtts med Doug. Jag har såklart varit med Liam och dom andra. Emily har åkt på magsjuka så hon har varit hemma de senaste dagarna. Tråkigt men så är det. Just nu satt jag med Doug i korridoren. Som vanligt är det fullt med folk som leker,springer och bara håller på.
"Du?" frågade jag Doug.
"Ja" svarade han sedan med ett leende på läpparna.
"Kan inte vi överraska Emily med någonting efter skolan?" jag log av tanken. Hon skulle säkert bli väldigt glad.
"Sure, men vad ska vi göra.. Eller köpa?" Jadu Doug. Det var en bra fråga.
"Vi kan väl köpa rosor och ett krya-på-dig kort" svarade jag samtidigt som jag röck på axlarna.
"Okej" fick jag som svar. Vi satt helt tysta och kollade runt på alla elever som gick fram och tillbaka.
"Miles?" 
"Ja?" Svarade jag och tittade på Doug.
"Vi har mentorstid om 5 min. Sen slutar vi, Det vet du väl?" Svarade han sedan. Slutade vi verkligen såtidigt? Klockan är ju bara två.
"Jaha.. Nej det visste jag inte" log jag.
"Sen efteråt åker vi och köper blommor till Emily" (tror att hon hette så.. Kmr inte ihåg.)
Vi gick till våra klasser och jag kom först in till klassrummet.
"Goddag" sa Josh såfort han såg att jag kom in.
"Hejhej" Svarade jag lite enkelt. Jag gick till min plats och klassrummet börja fyllas med elever. När alla var på plats började Josh (läraren heter han så?) dela ut en massa papper till alla.
"Nästa vecka är det ju homecoming week, på pappret står det vilka slags teman det är för varje dag" började han
"Så läs igenom det. Det kommer att hända en massa under den veckan. Ni ska bli indelade i grupper i musiken, för att sen träna på en låt ni, eller ja en låt er grupp kommer att få. Och dom som vill får visa upp det på Fredagen nästa vecka. Då skolan fixar en liten show" fortsatte han sedan.
"Några frågor innan ni går? Frågade han och tittade på alla elever som satt helt tysta.
"Bra, då kan ni gå" Sa han sedan och började att sätta ihop sina böcker. Alla rusade ut från klassrummet. Doug stod utanför och vänta på mig. Jag gick mot honom med ett leende.
"Längtar du till nästa vecka?" Log han.
"Njaa.. Lite osäker på det här med musiken" Svarade jag med ett snett leende.
"Äsch man måste ju inte vara med ifall man inte vill.. Ska vi åka?"
"ohyääh" Svarade jag medans jag försökte låta cool.
*
Jag knackade försiktigt på Emilys' dörr och log mot Doug som höll i rosbuketten.
Dörren öppnades och där stod en sjuk Emily.
"Vad gör ni här?" Frågade hon chockat.
"Vi ville hälsa på med lite rosor" Svarade Doug och räckte fram buketten.
"aaaw" svarade hon och tog emot buketten.
"Får vi komma in?" frågade jag med ett leende.
"Okej kör till" sa hon och släppte in oss. Det var bara hon hemma.
"Så vad händer i skolan?" Frågade Emily och satte sig på soffan i vardagsrummet.
"Inte så mycket.. Bara det vanliga" svarade Doug.
"Men det är homecoming week nästa vecka, man fick pappren på vilka teman det är och nästa vecka fredag är det en slags show i skolan. Man blir indelade i grupper i musiken. Men man måste inte uppträda" svarade jag och pustade ut av lättnad.
"Omg så roligt! Jag måste ha blivit frisk innan dess!" Svarade hon helt hyper.
Jag och Doug skrattade åt hennes reaktion.
"Det blir du säkert" flinade jag.
"Juste Miles, har du hört att Justin Bieber kommer till Malibu?!" Sa hon glatt, okej. Hon nästan skrek ut det.
"Ta det lugnt! Andas kvinna!" Skrattade jag. Hon började själv skratta.
"Ja, men vi måste se honom! Vi ska stalka honom!" Jag gav henne O.o minen.
"Okej tjejer. Ni kan fortsätta drömma" Kommenterade Doug.
"Ja nu ja. Men inte senare" flinade Emily.
"Jaja vill du det så" suckade jag. Tänk ifall vi verkligen träffar honom? Tänk ifall han känner igen mig från Tenneesse? (stav. Emily ställde sig upp och börja dansa en segerdans. Doug börja gapskratta och jag bara satt där och fnissa.
 
*
"Du måste komma till skolan nästa vecka!" sa jag samtidigt som jag kramade om Emily.
"Ja såklart!" Log hon. Doug gav henne en snabb kram. "Krya på dig" sa han sedan. Hon log till svars. Jag och Doug gick mot hans bil och vi hörde hur hennes ytterdörr stängdes. Vi hade tittat på tre filmer, kommer inte ihåg vad dom hette men bra var dom. Sen hade vi bara tagit det lugnt och spelat lite på hennes gitarr. Det började att bli kväll och jag måste hem och plugga. Så vi bestämde oss för att gå. Jag satte mig i passagerarsätet och tog på mig bältet. Doug satte på radion och låten som spelades var Use somebody-Kings of leon. Jag satte mig bekvämt och njöt av låten. Jag märkte att Doug sneglade mot mig lite då och då och jag kunde inte sluta le åt det. Doug är en härlig person, han är underbar, han har en fin personlighet, han är otroligt gullig. Men jag har Liam. Juste Liam, honom har jag inte pratat med så ofta. Låten tog slut och snabbt kom en ny låt som jag myvket väl kände igen. Maroon 5- She will be loved..
Jag klappade låren i takt till musiken och sjöng några delar av texten. Jag såg i ögonvrån hur Doug log och det fick mig att le, riktigt stort.
Han svängde in mot mitt hus och stängde sedan av motorn.
"Jag följer med dig till dörren" sa han och vi klev ut ur hans underbara bil. Jag tog upp mina hemnycklar som var i min ficka. Sedan tittade jag på Doug med ett leende.
Vi kramade varandra lite snabbt.
"Så vi ses imorgon antar jag" log jag.
"Yes!" svarade han sedan och stoppade in händerna i sina jeansfickor.
"hejdå" Sa jag och vinkade lite lätt. Jag skulle precis stoppa in nyckeln i nyckelhålet när.
"Miles" Jag skulle precis vända mig om kände då Doug's läppar pressas emot mina.


Oj oj oj! Vad händer här då? Vad tror ni kommer att hända?

Btw. Om jag skriver fel namn på personerna så hjälp mig snälla! Har glömt.. förlåt för kort del men hade inget mer att skriva. Men nu har ni något att se framemot! :)
 

 


I AM BACK!

Ber såååå mycket om ursäkt för jag slutade ett tag där. Men nu är jag tillbaks och kommer antagligen att fortsätta med samma novell. Orkar inte med en ny. Så vi kör på den här!
Ska börja skriva nu.


LOL

Det här handlar inte om novellen. Men Miley är ju huvudpersonen i min novell. Ni som inte har sätt LOL filmen borde ta och göra det!
Det är en av mina favorit filmer just nu faktiskt. Så ta er tid och titta på den.
btw. Ska försöka skriva någon kapitel nu/snart


Chapter 11- Waked up in a bad mood

jag låg där en stund och tänkte på den där skol showen som jag hade i min skola i Tennessee. Tänk att jag hade träffat Justin Bieber! Det låter inte sant men det är det. Men varför ville han träffa mig igen, tyckte han att jag var snygg, tror han på kärlek vid första ögonkastet? Nej det låter bara löjligt. Jag måste få tag i han! Juste min twitter. Jag har inte varit inloggad på sjukt länge. Därifrån kan jag nå han.
"Babe, du måste vakna" sa Liam och börja dra i täcket. 
"Jag orkar inte" gnällde jag som ett litet barn. "Sluta gnälla, du låter som ett barn" Suckade han och reste sig sen från sängen. " Du ska ha rest upp från sängen inom 10 sekunder, om inte. Ja då är det ditt problem" Sa han med ett leende. Suckandes satte jag mig upp och tittade argt på honom.
"Vad är det?" frågade han sen. "Jag vill inte till skolan" svara jag trött.
"Jo, du måste hem och byta om också. Alla andra har redan dragit hem" sa han sen och nickade mot klockan. Klockan var 7 på morgonen och vi började nio idag. Jag reste mig upp och gick på toa. När jag var klar tvättade jag händerna och gick ut till Liam. 
"Kan jag duscha?" 
"ja om du har extra underkläder med dig" sa han sedan. Juste inga underkläder med mig eller någonting. Varför tänkte jag inte på det igår? Irriterat la jag mig på Liams säng igen.
"fuck off!" skrek jag över hela rummet och Liam kom snabbt ut ur sin walk in closet. Han har ganska mycket kläder för en kille. Men måste killar ha stil så måste dom.
"Vad är det älskling?" Frågade Liam och ställde sig framför mig. "jag vet inte, allt är bara så irriterande!" Han la sina armar under min rygg och lyfte upp mig lite så att han kunde lägga sig på rygg och lägga mig ovanpå honom.
"Va inte så irriterad, du har bara vaknat på fel sida" Sa han och kysste min hals.
"ja, det verkar som det" sa jag och kysste han, kyssen blev väldigt passionerad. Liam greppade ett hårt tag om min rumpa. Vi rulla runt och nu låg han över mig. Mina ben var runtom honom och mina händer kramade om hans axlar. Han kyssar fortsatte ner till halsen och sedan upp igen.
"Miley.." stönade han "vi måste åka till dig" sa han sedan.
"nej" svara jag snabbt och fortsatte kyssa honom. Han la sina armar runtom min rygg och lyfte upp mig och gick mot väggen. Hans händer hamna under min rumpa och min högra hand åkte upp och ner på hans bröstkorg.  
 (ungefär så?)
Han släppte ner mig och satte på sig lite kläder. 
"Kåtbock" skrattade jag och han tittade allvarligt på mig. 
"jag? Det var du som vägra släppa mig" Sa han och satte på sig en tröja. Jag satte på mig gårdagens kläder sen gick vi till köket för att äta lite.
*
Jag satte snabbt på mig en svart t-shirt med ett kors i mitten, lite mörkblåa slitna jeanshorts, Svarta kilklackar och ett par solglasögon. Juste får inte glömma. Ett guldigt stort korshalsband.
"Jag är klar!"
"Okej kom då, så vi kan åka" Hörde jag Liam ropa som svar nedifrån. Jag gick snabbt ner nedervåningen med mobilen i handen.
"vilken snygging jag har till flickvän" sa Liam innan han kysste mig.
"Tack, du är inte så ful du heller". 
Vi satte oss i bilen och gav oss iväg till skolan, vi var framme efter 5 min ungefär.
Vi mötte alla som vi umgicks med igår i stranden. 
"heeey buddie!" Sa jag och attackerade Keith med en kram. 
"haha hey sister!" sa han och kramade om mig.
"Vart är Emily?" Vart var hon? Hon brukar ju alltid komma till skolan först.
"Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att hon skulle komma idag. Eller så var det de två första lektionerna" Sa han sedan.
"Jaha" han tittade på mig med ett snett leende "Men ta det lugnt vi finns här" sa han och kramade om mig från sidan.
"men ni går ju inte i samma klass som mig så jag får gå runt, forever alone" Han flinade bara. 
Liam och jag gick hand i hand till skolan. Jennifers brända blick kunde jag känna redan nu. När vi kom till själva korridoren i skolan satt ju självklart Doug där, resten behöver jag inte nämna. Ni vet själva vilka han umgås med. 
"Hej miley" ropade han och ställde sig framför mig. 
"Hej" mumlade jag, jag vet inte varför men jag stör mig på honom.
"Varför så sur?" jag var inte sur.. Utan jag saknade honom
"Jag.." påbörjade jag "Jag saknar dig, jag saknar den relation vi hade när vi lärde känna varandra" 
"Men du behöver bara säga till när du vill träffas, det vet du" Sa han och krama om mig.
Kommer inte på något att skriva... ska försöka planera ngt. Men det blir svår uppdatering imorgon & Lördag tror jag. Får se :)
Kommentera!
 
 
 
 
 


Kapitel 11-

Kommer upp senare idag!! Stay tuned


Länkar !

Läs Amies novelblogg som kommer att handla om Justin Bieber. Kapitel 1 finns redan ute och hon håller på med kapitel 2. Ni borde läsa den vet ja! :)
http://smileybieber.blogg.se/


Chapter 10- What did he want?

"här ta den här" Sa han och tog fram en jacka ifrån baksätet. 
"Kör oss någonstans, jag vill inte hem än" Sa jag, jag tänker ta reda på varför han inte snackar med mig när han är med Jennifer och resten av gänget.
*4 veckor senare.
Jag har fått ganska många vänner i min nya skola, Alla jag har lärt känna är väldigt roliga och trevliga. Jag trodde att alla skulle vara som.. Idioter? Men jag hade antagligen fel. Förresten så har jag fått en egen nörd som gör mina läxor då och då. Men jag vill inte vara så taskig så han får bara lära mig det som är svårt. Riktigt härligt faktiskt! 
Liam flyttade ju hit till Malibu för 2 veckor sen, tror jag att det var. Så vår förhållande har förbättrats på så vis, och min relation till Doug och Emily har också förändrats, mycket. Men Doug umgås jag knappast med i skolan. Utan bara på fritiden. Jag har också fått veta att Jennifer är avundsjuk på mig, Det är ganska roligt för att hon är skolans populäraste tjej, Ledare i cheerleading, rik och får allt hon vill ha. Men jag förstår henne. jag fick även reda på att hon börjar gilla Liam. Iallafall Jag har tre bästavänner i skolan som jag mest umgås med. Liam, Keith och Emily. Keith är en av Liams närmsta vänner som också flyttade till Malibu. Så jag vet i tekniskt sett vem han är.
Det är söndag och varmt så vi bestämde oss för att gå till stranden och ha kul. Grabbarna drog hem till Liam för att fixa sig, och så skulle dom hämta fler killar. 
"Gillar du han?" frågade jag Emily medan jag packade ner en handduk i min väska.
"Va, vem då?" undrade hon förvånat och spelade dum.
"Du vet vem jag menar" fnittrade jag " Keith" Sa jag sedan flörtigt.
"Pfft.. Va nej.." ljög hon " Vart har du fått det ifrån?" Undrade hon sen.
"Men det är inte svårt att gissa? du flörtar ju med honom, han flörtar med dig" Sa jag sedan samtidigt som jag röck på axlarna.  "du drömmer för mycket Miley" fnittrade hon sedan. Men jag ställde mig framför henne med armarna i kors och en allvarlig min med ett leende. Emily vände sig mot mig och suckade sedan.
"Okej ja jag gillar Keith. Han är perfekt so what?" Exakt när jag skulle svara kom killarna upp till mitt rum.
"Är ni klara, dom andra är redan där" Sa Keith sedan och tittade på oss. Vi både nickade ett varsin ja och sedan for vi iväg till stranden.
"Beach 2012 here we coome!" skrek Emily samtidigt som hon ställde sig upp och lät den svalna, sköna vinden blåsa på henne. När vi kom fram till stranden såg vi killarna en bit bort. Vi skyndade oss till dom. Det var några jag inte kände igen men jag hälsade ändå lite snabbt på dom alla.
"Har ni grillen grabbar?" Frågade Liam sedan. Jag och Emily tittade konstigt på varandra. Men skulle vi grilla så skulle vi.
"Ja, vi tog med marshmallows, Cider, dricka och lite annat" Sa en kille som hette Jasper. Alla fixade iordning sina grejer.
"Vilka vill bada?" frågade Keith sen och alla svarade "jag" 
"Sisten i" Skrek han sedan och alla bara rusade ner i vattnet. Jag stannade dock kvar för att sola. Självklart skulle jag bada men först ville jag få lite färg. Efter en stund kände jag ett par blöta händer ta tag i min midja och hängde mig över axeln. Liams axlar. 
"Liam släpp ner mig!" skrek jag panikslaget. men han fortsatte springa. tillsut sprang han på en brygga.
"Liam!" Skrek jag ännu engång. "Bäst att du håller andan!" Skratta han. Jag röck inte till föräns jag hamna i vattnet. Liam släppte taget om mig. Jag skulle precis simma upp men då slog iden mig. Han skulle få sin hämnd här och nu. Jag simmade under bryggan och andades tyst. Jag hörde hur Liam ropade efter mig. Jag simmade ju aldrig upp.
"Miley! Miley!" Skrek han. Han frågade de andra ifall han vet vart jag tog vägen. Jag simmade till andra sidan av bryggan så att jag kunde klättra upp bakom honom. Jag sscha dom andra som fnittra.
Liam stod böjd över bryggan för att se. Jag petade på hans axel och han vände sig snabbt om
"BU!" Skrek jag och han flög ner i vattnet. Vi alla börja skratta, gapskratta bokstavligt talat. Jag sprang snabbt till stranden för att ta en vatten pistol. Precis när jag skulle fylla den såg jag Liam komma springades snabbt mot mig. Jag kastade vattenpistolen på min handduk och började att springa så snabbt jag kunde.
"Du kommer inte undan!" Skrek han sedan och jag vände mig om med ett skratt och lipa mot honom.
"Miley akta!" Skrek han sen. Jag vände mig om och sprang in på Jennifer som fick en massa glassar på sig. Jag stannade till och formade munnen till ett O
"Vad fan!" Sa han hon och kollade sen upp på mig. "har du inga ögon eller?!" Frågade hon irriterat. Jag svarade inte utan var fortfarande chockad. 
"Se dig för nästa gång, bitch" Sa Jennifer irriterat och gick till dom andra. Jag vände mig om och började att gå.
"Miley!" Doug's röst ekade i mina öron. Jag vände mig om.
"Hej, vad gör du här?" Frågade han med sina snälla ögon. 
"umgås med lite vänner. Du då?" Frågade jag stelt. Efter att vi slutat hänga med varandra blev vår vänskap lite stelt. Oavsett om våra relation var perfekt. 
"Samma, du det var ett tag sen vi umgicks. Vi borde ses någon dag" 
"Jag vet inte.. Du liksom valde dom andra framför mig" svarade jag sen och började sen att gå igen. Men han tog tag i min handled.
"Du, förlåt. Men jag kan ju inte bara lämna dom" Kan bara inte lämna dom? Du kunde för fan lämna mig! 
" Men du kunde lämna mig? Så jag var bara som ett objekt för dig. tack, men nej tack" Jag gick snabbt den här gången för att inte bli hindrad.
"Vad ville Doug?" frågade Emily såfort jag kom till dom. 
"Jag vet inte, han ville träffas någon dag. Men jag tackade nej. Han valde dom där före mig" sa jag och satte mig på handduken. Halva dagen hade passerat. Vi har badat ganska mycket, lekt en massa tävlingar i vattnet och solat. Jag tog på mig ett par shorts och en magtröja jag tog med mig. 
"Miley kom" Sa Liam och räckte fram sin hand. Jag tog hans hand med ett leende och han tog mig till någon klippa. Vi satte oss där och tittade ut i havet. På människorna som bada. 
"Kommer du ihåg dagen när din bror var en idiot i starbucks?" Frågade han helt plötsligt.
"Ja, vadåra?" svarade jag.  
"Om jag inte hade sprungit efter dig skulle jag inte ha blivit tillsammans med dig" Jag tittade på han med ett leende. 
"Jag saknar stället du visade mig. du vet den hemliga" sa jag "det var så vackert". 
"haha och sen när jag skrämde dig och du nästan föll ner från berget. sjukt" sa han och skrattade åt tanken. 
"Liam, det är inte roligt jag kunde ha dött!" sa jag chockat. Hur kunde han skratta.
"förlåt. Men du skulle ha sätt din min då!" 
"jaja." mumlade jag.
"Hey sätt dig här" sa han och klappade på sitt ben. Jag flyttade mig närmre honom och la benen över hans ben.
"Jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra" sa han och sedan kysste vi varandra.
Efter en stund gick vi ned till dom andra igen. Det hade redan blivit lite mörkt så vi tänkte börja med grillningen. 
Jag satte mig i Liams famn. han drog filten över mig så att jag också fick lite värme. Jag såg att Doug och dom andra han var med satt lite längre ifrån oss. Jag såg hur Jennifer klängde och hängde på honom. Hur många killar ska hon ha egentligen? Jennifer pratade med Doug, men han lyssnade inte. Han vände sin blick på mig och då tittade Jennifer. 
"Vad tänker du på?" frågade Liam och pussade mig på huvudet. 
"Äh ingenting. Jag njuter av sällskapet jag har" svarade jag med ett snett leende. Vi satte på några radiokanaler på Keith's iphone, hans var den enda som hade nätverk här. min favorit låt kom. Ed sheeran- cold coffee.
 (Kan ej göra den mindre?)
Liam ställde sig upp. "Vill du dansa?" Frågade han och räckte fram sin hand.
"gärna" svarade jag och ställde mig upp. Jag la mina armar om hans nacke och hans hände vilade runt min mage.
"Stay with me forever, Oh you can stay, with me for now" sjöng jag. Liam gav ifrån sig ett leende.
"and tell me if i'm wrong, and tell me if i'm right, and tell me if you need a loving hand, to help you fall asleep tonight" Sjöng Liam med sen. jag kunde inte låta bli att skratta. 
"Tell me if i know, tell me if i do, and tell me how to fall in love the way you want me to" sjöng vi båda tillsammans. 
"hörrni, ni har fått ganska många likes på er foto jag la upp i facebook" skrattade Emily.
"Vilken bild då?" frågade vi båda samtidigt. Hon räckte fram sin mobil och det var när vi satt på den där klippan och kysstes.
"Turturduvorna, Nästan lika söta som paret Jelena!.. Om inte sötare♥" hade Emily skrivit på bilden. 
Jag läste kommentarerna och det var folk som hade skrivit.
Dom är sötare än Jelena!
- Gud så söta! 
-lycka till bro med din brud ! 
och så fortsatte det vidare. 
"Nästan lika söta som Jelena.. Om inte sötare?" Läste jag upp och kollade frågandes på Emily som flina.
"Kan inte vi alla sova över hos någon idag?" Frågade Josh.
"Mina föräldrar är inte hemma, så hos mig funkar det" Sa Liam och tittade på alla.
"Okej vilka kommer med?" Frågade Keith. Självklart skulle några av dom hem så det var bara jag, Emily, Josh, Keith, Jasper och två andra jag inte kommer ihåg namnen av. Vi började att plocka ihop våra saker och sedan åkte vi som skulle till Liam till honom, och dom andra åkte hem. 

"Äntligen hemma!" tjöt Emily och Keith skratta. Klockan var runt 9 tiden och alla var ganska trötta. Liam och Jasper gick för att fixa madrasser och sådant till alla och jag,Emily, Josh, Keith och dom två andra satte oss i vardagsrummet. 
"förlåt, men ni två. Vad heter ni?" frågade jag generat dom två killarna.
"haha, jag är dave" sa killen med brunt hår.
"Lucas" Sa den andra. Jag nickade ett okej. 
"sådär sängarna och allt är klara. Men två personer måste dela på en. Miley sover med mig" Sa Liam och blinka på mig.
"Jag kan dela med Emily!" sa Keith snabbt. Emily tittade förvånat på honom och glatt på mig. Vi hade kört sanning och konka. Jag fick inte kyssa någon annan än Liam och samma sak gällde han. Så spelet blev ganska rättvis. För oss två då.
Vi kollade på två filmer. Båda var som vanligt skräck. Jag satt intryckt i Liams famn och samma sak med Emily och Keith. Efter en stund blev jag trött och orkade knappt hålla ögonen öppna. Klockan var nu 1 på natten, så det var rätt sent ändå.
"Jag ska gå och lägga mig" svarade jag trött. Det var ju skola imorgon också. 
"Okej jag kommer snart" Sa Liam och gav mig en snabb puss. Jag gick upp till hans rum och drog av mig alla kläder. Jag lånade en t-shirt av honom som jag kunde sova i. Det var som ett nattlinne på mig! 
jag låg där en stund och tänkte på den där skol showen som jag hade i min skola i Tennessee. Tänk att jag hade träffat Justin Bieber! Det låter inte sant men det är det. Men varför ville han träffa mig igen, tyckte han att jag var snygg, tror han på kärlek vid första ögonkastet? Nej det låter bara löjligt. Jag måste få tag i han! Juste min twitter. Jag har inte varit inloggad på sjukt länge. Därifrån kan jag nå han.

Sorry för sent kapitel? Men har tagit massa pauser när jag har skrivit så. 
Tråkiga kapitel och allt jag vet men det är ju bara början. Det kommer att komma mer draman, kärlek, problem och massa annat senare i novellen. håll ut :)
 
 
 


Ska jag skriva?

.


Chapter 9- first School day.

"Det låter great Doug -dog- tack förresten :) Xo "
Jag skickade smset och fick snabbt ett svar tillbaka.
"No problem Miles ;)Xx " Han är bara för söt. Jag orkade inte svara på hans sms då jag var för trött. Så jag satte på alarm på 7 och somnade snabbt därefter.
Jag gäspade stort innan jag tog på mig mina kläder som jag skulle ha idag.
Blå t-shirt, vit kofta?, blåa shorts, vit/ blå randiga strumpor å ett par tygskor. Ganska enkel och slapp tycker jag.
Jag är sjukt nervös inför skoldagen. Jag gick trots allt inte på den här rundturen i skolan med rektorn. Hade ingen lust och slösa min dag på det. så om jag nu inte ens hittar till rektorn är det mitt fel. Men doug ska ju visa mig runt?
Jag skrev ett snabbt sms till Doug
"Hej sömntuta, Jag slår vad om att du sover nu? haha nej men ville bara säga att du kan plocka upp mig någon gång innan åtta. Är typ klar nu? :)X"  Jag måste förstås äta först. Men jag äter inte så mycket så jag hinner. Klockan är trots allt bara tjugo över 7. Jag sprang ner till köket och tog lite cornflakes sedan åt jag dom snabbt för Doug smsade och sa att han var här inom 5 minuter. Jag ställde in disken i diskmaskinen och sprang upp till rummet för att borsta tänderna. Det tutade utanför huset och jag slog vad om att det var Doug så jag tog min axelväska, mobilen och nycklarna och sprang ut till hans bil. Men innan jag klev in i den, stirrade jag förälskat på hans bil. 
"Gillar du det du ser?" frågade han och räckte ut huvudet från rutan.
"Chevrolet Camaron" svarade jag. 
"haha ja, Gillar du bilar?" Flinade han. Jag satte mig i passagerar sätet och han körde iväg.
"du svarade inte på min fråga" sa han sedan och tittade på mig
"vadå?" jag kollade konstigt på han.
"Ja, gillar du bilar?" Flinade han sen och riktade sin blick på gatan igen.
"Alltså jag vet ju en del om bilar.. Men jag har aldrig riktigt fått lära mig så mycket" Svarade jag sedan. Jag vet inte hur jag kan veta en del om bilar när ingen i familjen ens kan något om bilar. Konstigt om du frågar mig.
"Varför inte?" frågade han förvånat.
"Ingen i familjen kan något om bilar. Jag är den enda" röck jag med axlarna.
"men hur..?" Frågade han sedan. Jag visste vad han menade.
"hur jag kan veta om bilar och inte dom. Ja, jag är väl ett geni" blinkade jag med ena ögat och han skratta. Han stannade utanför skolan och jag tittade på den. Jag har ju aldrig sätt den förr, förutom bilder. 
"välkommen till din nya skola" Sa han och låste sin bil. Jag gick bredvid han för jag kände mig så säker av att gå nära han. folk bara hälsade på honom och vissa nördar -inget illa menat- dissade han, fast dom hälsade på honom. Dom verkade så glada när dom såg honom?
"Är du typ känd eller något?" frågade jag sedan. Han stirrade allvarligt på mig men började sedan att gapskratta.
"Vadå jag bara fråga" 
"haha nej nej, Men jag är populär här" skratta han " du vet populära och snygga killen i skolan? såna som finns på filmer" La han sedan till. 
"Jaja sluta skryta" flinade jag. "Jag skryter inte du undrade" Sa han och vi fortsatte att gå in till skolan. 
han följde med mig till rektorn, hon heter Piper Halliwell men vi måste tydligen säga Miss. Halliwell. Hon såg ganska fin & ung ut för att vara rektorn. han har även visat mig runt hela skolan. Matsalen låg i 3 våningen - det finns 4 våningar- idrottshallen låg ute och en massa saker. vi fick veta att vi skulle ha några lektioner tillsammans. synd att vi inte fick börja i samma. Sen berättade hon också att vår lärare vi skulle ha första lektionen -tillsammans- var sjuk så vi får håltimme. Han satte sig på någon fontän som va ganska hög.
"hoppa ner, du kan ramla!" sa jag, och blev förskräckt av tanken.
"ta det lugnt inget kan hända" Sa han och höll nästan på att ramla bak. Jag röck snabbt till och tog tag i hans fot. Jag tittade allvarligt på honom.
"Ser du inget hände" flinade han. "Du kunde ha ramlat" svarade jag allvarligt tillbaks. Han hoppade ner för han såg att jag blev lite smått sur.
"hey bli inte sur. Jag ville inte skrämma dig" sa han och tog tag i min haka. Hans ögon var så vackra, hans perfekta leende, hela han. Mina tankar avbröts av att en välkänd röst ropade mitt namn. Jag tittade bak och såg Liam springandes mot mig. Allt stannade till. Vad gjorde han här? Vad vill han mig?.
"Liam?" frågade jag förvånat och han stod framför mig med ett leende. Han tog tag i mina axlar och kysste mig. jag kunde inte kyssa tillbaks, jag var i liknande av ett chocktillstånd.
"Jag kom hit för att få träffa dig och jag kunde inte låta dig vara sur på mig" svarade han glatt. visst var jag glad över att han var här men va? 
Jag hörde hur Doug " Pfft..a" (Hur säger man?) Liam tittade på Doug men brydde sig inte om vad han precis hade sagt.
"Miley, jag ska flytta hit" Sa Liam sen och jag vände snabbt min blick på honom. Nej han får inte, vad säger du Miley han är din kille?!
"nej du får inte!" var det enda som kom ur min mun. han tittade förvånat på mig.
"Vadå får inte? Är du inte glad för att jag flyttar hit?" frågade han sårat.
"jo jo, det är jag !" Sa jag snabbt " men du får inte lämna Ella" tillade jag.
"Juste.. vi snackar mer sen. Måste tillbaks till hotellet. föräldrarna väntar" han gav mig en långsam kyss innan han gick. Skolan var full vid denna tillfälle så folk kollade ju när han kysste mig. Han är 1 år äldre än mig (sorry om jag sagt annat) men han ser ut som två. Doug stod och snacka med det där "gänget" han var med häromdan. 
Jag gick fram till honom. Liksom vad kan hända dom ska väl inte slå ner mig. Eller?
"Doug, kan du inte visa mig idrottshallen?" frågade jag och ställde mig glatt bredvid honom.
"visst, efter skolan" Jag gav han ett leende och tittade sen på den där "bitchiga tjejen" 
"Vem är du?" frågade hon sen, drygt. " Jag heter Miley" Svarade jag osäkert.
"Okej, Ingen bryr sig" Sa hon och dom andra började att skratta, förutom Doug då. jag tog åt mig men istället började jag att fake flina. Doug tittade osäkert på mig med ett snett leende.
"Men jag ska nog gå på lektion." Sa jag sen. ingen utav dom svarade så jag bara gick och jag hörde hur dom tyst började att skratta bakom mig. Det gjorde ont. Varför kan dom inte vara som dom trevliga personerna i Tennessee?. Jag gick snabbt in till klassrummet det var några som redan var inne men klassrummet var än inte full. jag gick fram till min lärare som skrev på en massa papper. Han märkte mig inte så jag hostade till lite. Han tittade upp på mig, och för att vara ärlig var han grymt snygg! 
"Åh du måste vara fröken Roos?" Frågade han glatt och ställde sig upp.
"Ja, det är jag det" flinade jag.
"jag kommer att vara din mentors lärare. du kommer ha mig i mentorstid, Matte och Engelska" sa han med ett leende.
"Okey" Svarade ja glatt "Jag heter Mr. Miller, Men du kan kalla mig Josh" sa han sen och jag nickade ett ja.
"du kan sätta dig bredvid Osment, där vid trejde bänken" sa han och pekade på en tjej med blondt hår. Jag gav han ett leende och gick och satte mig på min plats.
"Hej, jag heter Emily" Sa hon sen och tog fram sin hand. "Miley.. Miley Roos" svarade jag och skakade hand med henne. Hon verkade rätt schysst. Klassrummet blev helt full och läraren började att förbereda lite saker vi skulle göra för morgonens lektion.
"Vad har vi för lektion nu?" Frågade jag osäkert.
"mentorstid" flinade hon. 
"Fröken Roos. Vill du vara snäll och presentera dig själv för din klass?" nickade Josh mot mig. Jag ställde mig upp och började gå fram till tavlan.
"Jag heter Miley Roos. Jag har två syskon, kommer ifrån Tennessee och jag gillar att sjunga, Åka skateboard, Kan en del om bilar och att spela gitarr & piano" Sa jag snabbt men högt så att folk kunde höra. Dörren till klassrummet öppnades och in kom "bitchen" och sina två kompisar. Hon kollade snett på mig innan hon fortsatte vidare till sin plats. " och ja, det var allt" avslutade jag "välkommen hit till Malibu Miley, du kan gå och sätta dig" Sa han sedan. 
 
skolan var äntligen slut för dagen. Jag hade fått en ganska bra kontakt med Emily, hon berättade även att man ska försöka undvika det populära gänget, Och att jag borde undvika Doug eftersom att han har varit tillsammans med Jennifer -bitchen-. Jag förstår inte varför jag borde undvika doug han verkar ju snäll? eller han kanske spelar. Bara gud vet. Jag satte lite papper som jag hade fått idag i väskan och sedan började jag att bege mig hemåt. Det var faktiskt en ganska lång väg att gå och det började bli mörkt. Vi slutade för 1 timma sen. alltså 16:00 men jag stannade kvar en timme i skolan med Emily. Det var ju fortfarande lite vinter. Därför blir det mörkt vid 5-6 tiden. Fast det har börjat bli varma dagar så man får passa på att klä sig "somrigt". Åh vad skönt med sommar... Om ett halvår. Men man får bita ihop. Jag knäppte min vita kofta, Det började att blåsa jätte mycket och kylan kom, så det blev en aning.. kallt. jag började att tänka på Jennifer. Varför hon är så taskig. Det var min första dag här och jag känner mig redan hotad. Men det kanske blir bättre sen, hon kanske bara håller på såhär för att få mig att må dåligt och slutar sen när hon har insett att jag inte bryr mig, eller? Jag märkte i ögonvrån att en bil körde bakom mig. Jag vågade inte titta bak för då skulle någon säkert ha skrämt ihjäl mig och sedan slagit mig tills jag svimma och sedan kört in mig till en skog och våldtagit mig! Nej, det skulle inte ha fått hända. Jag började att gå snabbare och sen körde bilen snabbt förbi mig och bromsa. Det var ju Doug's bil? Jag sprang fram till den och han rullade ner rutan.
"Behöver du skjuts, du ser ut att frysa?" jag öppnade bildörren och satte mig i värmen. Såfort han började att köra satte jag upp knäna på sätet och la hakan där. Doug satte på värmen, men jag slutade inte att skaka. jag blir lätt frusen. 
"här ta den här" Sa han och tog fram en jacka ifrån baksätet. 
"Kör oss någonstans, jag vill inte hem än" Sa jag, jag tänker ta reda på varför han inte snackar med mig när han är med Jennifer och resten av gänget.

Förlåt om den är kort. Men har inte planerat mer än såhär. Får se om jag får ut kapitel imorgon! 
 
 
 
 
 


Ska börja nu!

med kapitel?... ja strunt samma det kapitlet som kommer X)


Chapter 8- New friend in town?

"Mamma när är vi framme egentgligen?" Frågade jag tröttsamt.
"Om en timma ungefär. Är ni hungriga?"
"Jag är det"
"Vi stannar vi närmsta mack då" Jag lutade huvudet mot rutan och suckade. Det ser faktiskt fint ut här i Malibu. Stället kanske inte blir så farligt som jag hade förväntat mig? Men det får vi se sen.

"följer ni med in?" frågade pappa samtidigt som han stängde av motorn. Både jag och Mark nickade och klev ur bilen. Mamma och Pappa nästan sprang in till macken. Dom var väl toanödiga? Jag stannade och kollade på ett litet gäng som satt på en bänk en liten bit ifrån ingången till OK (Macken får heta så).
En blondin kollade lite bitchigt på mig och sa samtidigt något till sina kompisar. Alla dom tittade bak på mig. Mark kom upp bakom mig.
"Kom, strunta i dom" Sa han och vi gick till OK.
"Gå och ta det ni vill ha" sa mamma och jag gick mot läsken. Jag tog en redbull och plockade lite små godis och tog en Frida tidning (vet inte vad dom har i USA?)
Jag la allt på den bänken där man betalar. Jag tror nog att det var världens gulligaste kassör? Han stod och skratta med mamma & pappa när jag kom.
"Ja sir, ni har en underbar dotter ser jag" Jag kunde inte låta bli att flina.
"Pappas lilla flicka" Sa pappa och tröck in mig i sin famn.
"Pappa" gnällde jag tjatigt och drog mig undan.
"Jag ska bara på toa" Sa jag och gick till toaletten.
Jag låste upp dörren och den flög upp. Jag halkade bakåt -Dörren öppnades mot henne- och ramla ner på golvet.
"Aj" Sa jag och höll mig på rumpan.
"Oj förlåt!" Jag tittade upp och det var en av killarna på bänken. Den söta. Han räckte fram sin hand och jag tvekade en stund men tog sen tag i den och han drog upp mig, så snabbt så jag flög in i hans famn.
"Oj förlåt igen" Sa han och blinka med ögat.
"Äsch det gör inget" svarade jag snabbt. Vi stod när en kort stund tysta och bara titta på varandra.
"Jag måste nog gå nu" Sa jag och han nickade.
" Vänta" Sa han "Jag har inte sätt dig i stan, är du ny här?"
"Med ny menar du ny inflyttad. Ja det är jag" Svarade jag med ett leende och gick sen till bilen där dom andra vänta.
"Vad tog så lång tid?"
"Inget" svarade jag med ett leende och knäppte bältet. Motorn startade och sedan rulla vi ut på vägen igen.
"Äntligen hemma!" tjöt mamma och bokstavligt talat sprang ut ifrån bilen hem. Jag kunde inte tro mina ögon när jag klev ut ur bilen
"Pappa, är det här verkligen vårat hus?" Frågade jag förvånat.
"Japp".
"Plocka in era kartonger i era rum. ni får själva välja vilka ni vill ha" Jag sprang snabbt in i huset och sprang upp till övervåningen. Jag kollade i varje rum men hittade inte "mitt" Jag öppnade den sista dörren som fanns i den här hallen och blev stort överraskad. Gud det var så fint, det här är mitt rum. Här ska jag bo!
Rummet var ganska olik husets utsida. Men jag hade en utsikt mot havet och en balkong. Hur coolt var inte det? Och juste havet/ stranden låg bakom mitt hus. Så det är inte långt att gå dit!
Jag satte mig försiktigt på min säng. Världens skönaste känsla spred sig i hela kroppen. Jag ställde mig upp igen och kollade runt i rummet sen hoppade jag ner på sängen och kände hur jag sjönk i madrassen.
"Jag är kääär!" Skrek jag och sträckte mig. Dörren till rummet öppnades och pappa kom in.
"Gillar du det? Det verkar bekvämt" flinade han och jag flög snabbt upp.
"Ja, Men det betyder inte att jag vill stanna här" Svarade jag surt. Pappa satte sig på min säng med en suck.
"Du vet, Någon gång måste man förändra saker och ting i livet. Man kan inte alltid leva i det gamla. Så tänk på det nya som kommer i framtiden och sluta leva i det förflutna och Tennessee ligger i det förflutna nu" Sa han lågmält och gick ut ifrån mitt rum. Han kanske hade rätt? jag kanske borde glömma det förflutna och leva i nuet. Jag suckade och började sen att packa upp mina kläder och allt annat och placerade dom sen i garderoben, hyllorna osv.
Det tog ungefär 2 timmar tills jag var klar och klockan är nu bara 4. Jag gick ned till nedervåningen för att se resten av huset. Det var faktiskt fint och stort här. Jag kanske trivs här men i skolan? Det får vi se.
"Jag går ut en sväng" sa jag till mamma.
"Okej men kom inte hem sent du ska till skolan imorgon" Juste det var bara Onsdag (Sorry om jag sagt annat) Jag drog på mig ett par shorts, Converse & en tjocktröja. Jag tog min Iphone & hörlurar. Sedan gick jag sakta med musik spelandes i öronen till stranden.
När jag kom fram till stranden var det några som hade en grillfest. Det var ju dom som satt där på bänken och lite fler. De satt en bit ifrån bryggan. Som tur för då kunde jag sätta mig där. Jag gick dit och bara titta på solnedgången som nästan hade gått ner. Min mobil började att vibrera och ringsignalen spelades i öronen.
Liam? vad ville han mig? ( HENNES POJKVÄN FÅR HETA LIAM: LÄTTARE SÅ!)
"Hallå?" Svarade jag.
"Hej babe.. Det är Liam"
"Jo jag vet.." Svarade jag ointresserad. Ska han tro att jag ska vara glad när han inte ens kunde komma och säga hejdå?
"Du.. Jag ville komma och säga hejdå men jag var tvungen att jobba"
"när fick du jobb?" frågade jag. Han har inte berättat nånting?
" Någon vecka sen, men iallafall.. förlåt för att jag har varit en sån idiot. Men jag vill veta. Hur kunde du vara otrogen mot mig?" Frågade han sorgset. Otrogen vad babblar han om?!
"Vad snackar du om Liam?"
"Ja, du behöver inte låtsas Miley. Jag vet att du har varit otrogen" Sa han, argt.
"Liam vad snackar du om? vem har sagt det?"
"Din bror ?"
"Är du helt dum i huvudet? Tror du verkligen på vad min bror säger. Vet du vad Liam en ursäkt räcker inte okej? Du lät mig flyga in i bilrutan utan att bry dig, Du sa inte ens hejdå och nu anklagar du mig för något som inte ens är 0,01% sant?... Men vet du vad. Jag kan inte vara arg på dig." Sa jag och kände tårarna rinna.
"Miely förlåt. Förlåt för allt jag är ledsen för mitt beteende. Jag trodde bara att det var sant"
"vi får snacka mer sen hejdå" Sa jag och la på. Jag reste mig från bryggan och skulle precis springa iväg när jag hörde någon ropa på mig
"Du tjejen!" Jag vände mig om och killen jag träffa i macken kom springades mot mig. jag torkade snabbt tårarna.
"Wow, vad har hänt?" frågade han. jag nickade bara ett nej.
"Problem med familjen eller?" Fråga han sedan och jag titta upp på honom.
"Allt!" svarade jag irriterat och tårarna började rinna.
"Hey hey." sa han och försökte trösta mig.
"Förlåt.. Jag känner knappast dig och så tröstar du mig?" sa jag och drog mig undan.
"Det gör inget.. Bara någon tröstar dig" svarade han med ett leende. Jag kunde inte låta bli att le. Han verkade schysst, rolig, pålitlig & han var söt!
"Doug kommer du tillbaks eller?" Frågade den bitchiga tjejen. Alltså hon som tittade "bitchigt" på mig.
"Gå till dom" Sa jag och nickade mot dom. Men han nickade
"Det behövs inte. Orkar inte med dom just nu.. Du kanske vill snacka om vad som har hänt?" Sa han " inte för att jag är nyfiken. Men jag är nog den enda här du känner för tillfället & Du kanske behöver någon att prata med? Bara om du vill.. Alltså" fortsatte han nervöst.
"Visst, men kan vi gå någonstans?"
"Javisst jag vet perfekta stället, kom!" Sa han och räckte fram sin hand. Jag tog den -Kompis sätt- och vi sprang iväg. Vi hörde hur dom andra började att ropa efter honom men han brydde sig inte.
Vi kom fram till en lekpark som såg ganska rolig ut. vi gick fram till en klätterställning och satte oss där.
"Vill du berätta?" Jag nickade och började sen berätta från början av hela situationen så att han skulle förstå.
"Det var ju inte dirket moget av din bror" Sa han och jag instämde.
"Nej, men jag förstår helt ärligt inte vad som har flugit i honom. Han förändrades bara sådär" Sa jag och bara stirrade.
"Jag vet inte. Men han kommer snart bli bra igen, Tro mig" Jag svarade med ett leende.
"så du heter Doug?" Frågade jag med ett leende.
"Yes eller jag heter egentligen Douglas men kallas Doug. O du heter?" Åh gud nej har jag inte sagt vad jag heter? Gud vad pinsamt!
"Ehm.. Miley"
"fint namn, miley" flinade han sen. Vi satt och prata ett tag till, bytte nummer. Sen var det dags för mig att gå hem och duscha.
"Jag kan följa med dig hem. Vill se ditt hus" Sa han hysteriskt
"haha okejdå!" Skrattade jag och slog han löst på armen.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord påväg till mig. Han var faktiskt schysstare än vad jag förväntade mig. Han är... annorlunda?
"Här bor jag" Sa jag och stannade vid min tomt. Hans ögon blev genast stora.
"wow vilket hus!"
"haha jag vet."
"Du bor ju inte så långt ifrån mig. Jag bor några hus uppåt" sa han och pekade bland några hus bakom oss.
"Så du kommer väl att börja i min skola?" Frågade han sen.
"Den närmsta härifrån. Ja?"  Frågade jag osäkert och han nickade ett ja.
"Då ses vi antagligen imorn" blinkade han
"Yes" Svarade jag och skratta. Han la sina händer i fickorna och tittade på mig med ett leende
"Jag smsar dig sen" sa han och gick sin väg. jag sprang hem och kastade av mig skorna.
"Vad du var ute länge" Sa pappa såfort jag passera vardagsrummet.
"Jag vet" Svarade jag glatt och sprang sedan upp till rummet för att duscha.
Efter att jag duscha tog jag på mig pjyamas och fixade varm oboy med marshmallows! Det är nog det godaste som finns efter man har duschat! Jag gick upp till mitt rum och hämtade min mobil. Jag hade fått 3 nya sms. Jag gick ner till vardagsrummet och satte mig en stund med familjen och kolla på någon film. Smsen var ifrån
Ella, Liam & Doug. Jag öppnade först Doug's sms
"Heey! Det är jag Doug.. Tror att du vet det eftersom att vi fick varandra nummer. But you never know ;) "

"Hej Matt! Jodå, ditt nummer finns sparat i mobilen, dont worry =)"
Sen svarade jag på både Ellas & Liams sms. Ella hade bara undrat hur resan gick, hur huset & mitt rum såg ut och ja ställde sådana frågor man kan fråga när någon har flyttat. Liam sa bara att han ville snacka.
Jag gick upp till mitt rum och la mig i sängen och smsade med doug. Han var så så snäll!
"Haha, men vad sägs om en rundtur i skolan imorgon? Jag kan plocka up dig vid 8 :) x" Jag flinade åt hans "plocka upp" men knappade snabbt in ett svar
"Det låter great Doug -dog- tack förresten :) Xo "
Jag skickade smset och fick snabbt ett svar tillbaka.
"No problem Miles ;)Xx " Han är bara för söt. Jag orkade inte svara på hans sms då jag var för trött. Så jag satte på alarm på 7 och somnade snabbt därefter.
seg på att skriva kapitlar.. Men måste få njuta av sommarlovet... Eller ska jag säga höstlov? -.- Aja anyway ska försöka bättra mig!



Fråga till er.

Jag har kommit på en sakk som kommer att hända i novellen.. Men frågan är skulle ni kunna/vilja ha över 100 kapitlar? Eller ungefär.. Behöver svar på det :)


Chapter 7- Goodbye my friend.

"Du, vill du kanske träffas någongång igen?" Frågade han och kliade sig i nacken.
"Förlåt men jag har en kille och jag träffar gärna inte kändisar" Svarade jag och gick bort till mamma, Liam och dom andra.
"ååh gumman!" Sa mamma och kramade om mig.

Fortfarande samma dag
"Du tjejen!" ropade Justin och små sprang fram till mig.
"Tjejen? Jag har faktiskt ett namn... Miley" Svarade jag. Han tittade på mig med ett leende.
"Varför får jag inte träffa dig någon mer?" Vad ville han mig egentligen? Han vill träffa mig. En helt normal tonåring, Det är inget speciellt med mig.
"Vad vill du mig egentligen?" Frågade jag smått irriterat.
"Jag går inte ut med kändisar, Speciellt inte såna som du. Det behövs lite mognare killar än dig"
"några problem här?" Frågade Liam och ställde sig bakom mig.
"Och vad fan vill du? Fan gå och skada någon annan tjej istället" Sa jag irriterat och knuffa bort honom.
Nästa dag!
Jag packade ner det sista som fanns i mitt rum sedan lyfte jag upp den i famnen. Jag kollade sorgset på mitt rum.
Jag tog ner kartongen till bilen och stängde sen bagageluckan. Jag tittade sorgset Ella, som grät.
"Åh Ella.." Grät jag och sprang fram till henne.
"Du får inte åka" grät hon.
"Jag vet" snyftade jag. Vi släppte taget om varandra och började sen att skratta.
"Har du hört något från Liam?" Frågade jag. Hon nickade sorgset ett nej.
"Jag måste gå nu" Sa jag och nickade bakåt mot bilen.
"Haha, Det blir en lång bilresa" Flinade hon.
"hihih ja!" Jag kramade henne än engång och satte mig sen på bilen.
Pappa startade motorn och när vi rullade iväg kollade jag en sista gång på min bästavän
(Går ej att försminka!)
"Mamma när är vi framme egentgligen?" Frågade jag tröttsamt.
"Om en timma ungefär. Är ni hungriga?"
"Jag är det"
"Vi stannar vi närmsta mack då" Jag lutade huvudet mot rutan och suckade. Det ser faktiskt fint ut här i Malibu. Stället kanske inte blir så farligt som jag hade förväntat mig? Men det får vi se sen.

Förlåt om den e så jäääkla kort! Men orkar inte skriva mer! SORRY