Chapter 2- Something on my mind.
Previous:
"Miley!" Hörde jag någon ropa. Jag kollade bak och såg killen med gröna ögon. Nu såg jag vem det var. Det var ju Jake jag gillade för ett tag sen! Jag fortsatte att springa. Men han var betydligt mycket snabbare än mig. Han tog tag i min handled och snurrade runt hela mig så att vi såg varandra i ögonen. Utan att jag visste vad jag höll på med. Flög jag in i hans famn och bara grät.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har varit med Jake ungefär hela dagen efter att han sprang efter mig i köpcentret.
"Så du sjunger?" Frågade Jake med ett leende. " Ja, fast bara för mig själv" flinade jag. Vi fortsatte att gå under en lång men skön tystnad tills..
"Kom jag ska visa dig en sak" Sa han och tog min hand och drog iväg mig. Vi klättrade upp för en massa berg.
"Är vi framme snart?" Frågade jag tröttsamt. " Ja snart!" skrattade han. Han släppte taget om min hand och klättrade upp på en stor stock som skulle leda oss till andra sidan. Han gick fullt koncentrerat till andra sidan. nu var det min tur. jag klättrade upp på stocken och tittade ner för klippan. Det var ganska långt ner. Jag tittade på Jake och fick en stor klump i halsen
"Kom, jag fångar dig".
"Nej Jake jag klarar det inte!" sa jag med en nervös och skärrad ton.
" Lita på mig Miley!" sa han med en allvarlig ton. Men började sedan att skratta. Jag backade undan från stocken.
"Okej som du vill, Hejdå !" Sa han med ett flin och fortsatte att gå.
"JAKE! JAKE VÄNTA!" Skrek jag och tog två stora steg. Nu stod jag i mitten av stocken och såg inte Jake någonstans.
"JAKE! Det är inte roligt!" Fortsatte jag. Jag övertalade mig själv att inte titta ner. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte sakta men säkert att gå över till andra sidan. När jag kom fram till slutet av stocken hoppade jag av den.
Vart var jake jag kunde inte se han! Jag stod längst ut vid klippan. Jag vände mig om för att se om Jake på något sätt hade tagit sig till den andra sidan. Såfort jag vände mig om kände jag ett par händer nudda min midja. Jag skrek till och snubblade. Om det inte vore för Jake skulle jag ha varit död nu.
"Förlåt Miley!" sa han panikslaget och höll om mig runt midjan. Han drog undan mig/oss sen släppte han taget. Jag tittade på honom.
"Ska vi fortsätta?" Frågade jag och han nickade.
"vi är framme när som helst" Sa han och gick.
" Okej nu måste du blunda" sa han och ställde sig framför mig. Jag gjorde som han sa och blunda. Han ställde sig bakom mig och placerade sina händer på mina armar och förde mig rakt fram.
Han stannade upp och släppte taget om mina armar.
"Sådär du kan öppna ögonen nu" Jag öppnade ögonen och jag kunde inte tro mina ögon!
"Woow" fick jag fram.. Jag vände mig om mot Jake med ett leende men vände mig snabbt om och stirrade på den vackra utsikten.
"visst är det vackert?" Frågade han och ställde sig bredvid mig.
"Hur kunde du hitta den här platsen? Jag visste inte ens att det här existerade!... I Tennessee"
"Jag vet faktiskt inte." Svarade han med ett snett leende.
"Jag är hemma!" ropade jag och sparkade av mig skorna. Mark gick förbi mig med en tallrik i handen. Jag tror inte att han såg mig. Så jag sprang upp till mitt rum. Mobilen plinga till. Jag kände inte igen numret men jag öppnade smset
"Tjena miles! Jake här. Ville bara säga att jag har ditt armband. Ses imorgon innan skolan börjar så jag kan lämna den till den rätta ägaren? :) Ps. Fråga inte hur jag fick ditt nummer! " Jag skrattade åt hans sms.
"Hejsan mystiske Jake! Sure kan vi det. Jag hade totalt glömt bort att jag ens hade ett armband på mig! :O
Men kan du åka till min skola? jag börjar 10.20 :) "
Jag la undan mobilen och gick ner till nedervåningen med ett leende på läpparna.
"Varför är du så glad?" Frågade mamma och kollade konstigt med glatt på mig.
"Jag vet inte" Svarade jag och fortsatte in i vardagsrummet.
KORT KAPITEL MEN HINNER INTE SKRIVA MER ! Lovar att dom ska bli längre. Men hellre det här än inget :O