Chapter 6- Flashback
"Vem av er tänkte uppträda?"
"Jag" Svarade jag snabbt.
"Ja visst. Det ska väl gå" Svarade hon med ett leende.
"YES" skrek vi och highfiva varandra
Kära dagbok, Idag är det dagen som gäller. Dagen då jag visar vad jag går för. Det är dagen då skolshowen är. Flera människor kommer att uppträda. Rektorn hade även bjudit in någon speciell person som kommer att uppträda. Ingen vet vem men vi får väl se sen... Det är bara några dar kvar tills jag flyttar till Malibu....
Jag fnös åt tanken när jag skrev Malibu. Tänk att jag verkligen ska flytta. Tänkte jag och kollade ut genom fönstret i mitt rum. Jag fortsätter att skriva istället.
egentligen längtar jag inte till att flytta. Eller visst gör jag det, för allt kommer att förändras och ibland kan det vara bra med förändringar men. Det är ingen glad och skön känsla. Men vem vet jag kanske ändrar mig sen?.
Nej nu ska jag gå dags för skola! Juste alla fick ledigt för att kunna träna inför showen idag men alla ska vara där innan 4. Åtminstonde dom som ska uppträda. Måste gå nu! ..
Jag stängde igen dagboken och gömde den under min kudde samt pennan. Jag drog på mig mina gråa stora mjukisar och en tajt magtröja. Jag hade en aning bråttom så jag försökte skynda mig ner till Liam som också stod och vänta. Jag tog min väska med klänningen som jag skulle använda idag. Samt fanns mina skor och lite smycken där i. Jag tog mobilen och nycklarna sen sprang jag ner till hallen för att säga hejdå till familjen.
"du Miles!" Sa Mark bakom min rygg när jag precis hade öppnat ytterdörren. Jag vände mig om mot honom och kollade drygt på honom.
" Du.. Jag är ledsen för hur jag har bettet(stavning?) mig mot dig. En ursäkt kanske inte räcker men jag erkäner. Jag har varit ett svin mot dig och du har ALL rätt att va arg på mig". Jag tittade ner på golvet. visst är jag glad över att han ber om ursäkt. Men att han gör det nu när jag ska till showen. Så lätt förlåter jag inte honom.
"Vet du vad? Du ska fan inte komma och tro att du kan komma och be om förlåtelse när och hur du vill. Du har haft flera dagar att göra det. Men du gör det för att det är idag jag ska uppträda" Började jag. Jag tittade runtom mig. Men jag kollade på honom med en allvarlig ansiktsuttryck.
"Vet du vad... Jag är trött på att se dig förstöra dig själv!" Svarade jag och smällde igen ytterdörren bakom mig. Jag tog ett djupt andetag och gick snabbt till Liams bil och satte mig på passagerarsätet.
"Vad det tog lång tid då?" Svarade Liam drygt.
"Förlåt" Sa jag och skulle pussa han på kinden men han drog sig undan. Jag lutade mig bakåt och slappnade av.
"Du Liam?" frågade jag. "Vad är det?!" Frågade han samtidigt som han körde. Han körde lite för fort.
"Kan du sakta ner lite?" han fortsatte att gasa så mycket han kunde. Jag tog tag i handtaget ovanför mig.
"LIAM SAKTA NER!" Skrek jag. Han fortsatte att trycka ner pedalen så mycket han kunde. Vi kommer att dö. Min pojkvän vägrar att lyssna på mig. Jag tog ett hårt grepp om handtaget och svalde hårt. Jag kände hur snabbt bilen åkte. Det kändes som att vi flög. Tur bara att det inte fanns bilar framför.
Jag kollade på "mätaren" och han körde i 150/km i timmen. Tårarna brann bakom ögonlocken. Han svängde in till skolan och bromsade snabbt. Jag flög in i rutan. Liam öppnade bildörren och smällde snabbt igen den. Jag åkte bakåt så jag landade mjukt på sätet. Jag la handen för huvudet och kände att det var lite blött. Jag kollade på handen och hade lite blod. Jag kollade på Liam som bara stod och prata med sina vänner. Vad har hänt med han?
Jag öppnade bildörren och smällde -jävligt- hårt till den. Jag gick förbi Liam och höll samtidigt i huvudet med handen. Han tog tag i min handled.
"Vad har hänt?" Frågade han med sin dryga ton. Fast den var samtidigt omtänksam.
"Inget.. Jag bara flög in i rutan när du bromsa och du bara stack iväg" Svarade jag och gick. Jag hörde hur han suckade bakom mig. Ella stod vid ingången till skolan
"vad har hänt med dig?" Frågade hon och syftade säkert på det rinnande blodet som kommer från huvudet.
"Liam är dum i huvudet!" Skrek jag så högt att han kunde höra. Vi fortsatte in till skolan och skyndade oss til aulan eftersom att jag var lite sen. Jag bytte snabbt om till min "hippie" klänning som Ella kallar det.
"Bra Miley att du är här. Du ska in om 20 min. Alla andra har uppträtt och du är sist för du kom sist!" Sa någon tjej jag inte alls kände igen. Jag nickade oförståeligt. Emma i min klass kom fram till mig otroligt glad var hon också.
"Justin....Justin Bieber ska uppträda när som helst!" Skrek hon och sprang iväg. Jag tittade konstigt på henne och sen Ella som började att gapskratta.
"Så Justin Bever får uppträda före mig?" fnös jag.
"någon låter avundsjuk?" Flinade Ella.
"Äh.. Jag måste byta om" Jag letade efter tjejen som sa att jag skulle in om 20 min. Jag såg henne bakom scenen.
"Ursäkta vart finns omklädningsrum?" Hon pekade på en dörr en bit ifrån mig. Ella stannade upp framför mig.
"Du jag går och sätter mig där ute.. Förresten ajg har fixat en gitarist som kan spela till låten du ska sjunga" Sa hon glatt och presenterade en kille men långt hår och skägg.
"Tja jag heter Kevin" Sa han och tog fram handen
"miley" sa jag och vi skaka hand.
"Kev. Miley ska bara byta om stå här och vänta på henne. Han nickade och jag gick in till omklädningsrummet. Jag tog snabbt på mig klänningen och den svarta bältet som tillhör klänningen. Sen tog jag på mig mina svarta stövlar och ett halsband. Kläderna jag hade på mig la jag i väskan. Jag tog väskan och hängde den på min axel. Jag gick ut från omklädningsrummet och märkte inte att jag krockade in i en kille.
"Woops mitt fel!" Sa han och jag tittade upp på killen... Justin Bieber?!
"Nej nej det var inte ditt fel" Hans honungs bruna ögon stirrade in i mig med ett leende på hans läppar.
Justins Perspektiv
"Justin du ska in om 5 min" Sa Julia som tog hand om personerna ska in och när dom ska det.
"Alright jag ska bara dricka snabbt" Sa jag och mot omklädningsrummet. När jag tog tag i handtaget låstes dörren upp och dörren öppnades. En lite kortare tjej krockade in i mig.
"Woops mitt fel!" Sa jag snabbt med ett leende.
"Nej nej det var inte ditt fel" Svarade hon och tittade upp på mig. Hennes vackra gråa ögon.
"Vad har hänt där" Sa jag och nickade på hennes sår hon hade i huvudet. Det var fortfarande torkat blod. Jag tog upp en servett jag hade i bakfickan och gick in i omklädnings rummet för att blöta den med vatten.
"Här" Sa jag och gav den till henne.
"Va?" Hon kollade på servetten och mig. Jag kunde inte låta bli att flina. Så jag började att torka bort det torkade blodet från hennes panna.
"Tack"
"Justin du ska in nu!" Ropade Julia.
"It's Showtime!" Hon skrattade. Jag vill så gärna träffa henne igen
"Kommer vi att ses igen" Frågade jag.
"Vem vet.. Ödet kanske för oss samman" Svarade hon och gick iväg.
"Hey grabben kom nu" Sa Dan och jag gick med ett leende ut på scen. Alla började att skrika som galningar (tjejerna och vissa killar då) Applåder och skrikande fans vällde in. Alla tystade så att jag kunde börja.
"Jag tänkte sjunga u got it bad och beacuse of you... So enjoy!" Sa jag och satte mig på en pall.
"Oooh oh, No no no no no no" började jag.
"When you feel it in your body you found somebody,
who makes you change your ways Like hanging with your crew
said you act like your ready but you dont really know"
Jag sjöng glatt resten av låten och när jag var klar vällde det in fullt med skrik, Applåder osv.
"Tack allihopa för att ni har gett mig chansen att sjunga i er vackra skola!" Sa jag i microfonen.
"och till er fans" sa jag.... Och gav dom sedan en slägnkyss och de skrek högre denna gång.
Mileys perspektiv
Rektorn gick ut och tog tacksamt emot microfonen och började sen att prata.
"Bra jobbat" Sa jag när Justin gick förbi. Han blinkade med ögat.
"välkommen ut Miley Roos!" Jag tog ett djupt andetag och vände min blick mot Kevin
"Redo?" Han nickade och vi gick ut. Det stod en microfon framför mig och en liten bit bakom mig.
"Hej allihopa.. Jag ska uppträda en cover av You're Gonna Make Me Lonesome When You Go" Sa jag och nickade mot Kevin så att han kunde börja. Folk började redan att applådera.
"I’ve seen love go by my door
It’s never been this close before
Never been so easy or so slow
Been shooting in the dark too long
When somethin’s not right it’s wrong
You're gonna make me lonesome when you go
Dragon clouds so high above
I’ve only known careless love
It’s always hit me from below
This time around it’s more correct
Right on target, so direct
You're gonna make me lonesome when you go"
It’s never been this close before
Never been so easy or so slow
Been shooting in the dark too long
When somethin’s not right it’s wrong
You're gonna make me lonesome when you go
Dragon clouds so high above
I’ve only known careless love
It’s always hit me from below
This time around it’s more correct
Right on target, so direct
You're gonna make me lonesome when you go"
Samtidigt som jag sjöng kollade jag på min familj som satt längst fram. Jag gav dom ett leende. Sedan tittade jag på Liam som inte såg så lika sur ut. Medans jag sjöng fick jag flaskbacks av Tennessee. Hur underbart allt är här. Jag avslutade låten och tittade glatt ut i publiken. Den andra skolan bredvid oss kom hit också. Eller ja rektorn bjöd hit dom. Därför stod Liam och snacka med sina vänner ute i parkeringen. Alla började att applådera som galningar och det fanns killar som busvissla.
"Tack, Tack så himla mycket! Det är en underbar känsla att ha uppträtt inför världens bästa skola. Och att jag fick chansen att göra det? Wow.. Tack än engång!" Sa jag och lämnade scenen.
"Du var grym!" Sa Kevin
"Tack. Och tack för att du spelade med mig. Det var härligt och det skulle inte finnas någon bättre" Han gav mig ett leende som svar.
"Bara att ringa om jag ska spela åt dig igen. vi ses!" Sa han och gjorde peace tecknet..
"Jag visste inte att du skulle uppträda!" Kom Justin fram och sa förvånat.
"Jaadu.."
"Du var hur grym som helst!" Sa han sen.
"Tack" Smilade jag.
"Du, vill du kanske träffas någongång igen?" Frågade han och kliade sig i nacken.
"Förlåt men jag har en kille och jag träffar gärna inte kändisar" Svarade jag och gick bort till mamma, Liam och dom andra.
"ååh gumman!" Sa mamma och kramade om mig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort del sorry !
