"ja vad är det syrran?" Flinade han. Jag höll upp min tröja framför hans ansikte med en ilsken blick. Han röck bara på axlarna

"So what?" Sa han förvirrat.

"SO WHAT? Du har förstört min favorit tröja!" Röt jag. Han stirrade på mig i några sekunder. Men började sedan att gapskratta. Jag knuffade ut honom ifrån mitt rum.

"Du är inte välkommen hit någon mer!" Skrek jag.

"Miles.." Var det enda han sa innan jag smällde igen dörren framför hans ansikte.

"Men Miley det var inte meningen. Du använde ju aldrig den" Jag ignorerade honom och till istället fram till min gitarr. Jag tittade en stund på den och tog den sedan i min famn och satte mig på sängen. Jag började att spela på några ackord. Jag kanske ska börja sjunga en av mina låtar jag har skrivit. Jag fastnade vid rubriken "Butterfly fly away" Jag började med att spela melodin. Sedan följde jag textens rader.

Jag avslutade där. Eftersom att jag inte hade skrivt klart hela låten. Jag stannade med blicken på texten och fingrarna på strängarna. Dörren öppnades och Lilys huvud stack in.

"Får jag komma in?" Jag nickade ett ja. Jag var yngst här hemma och Lily var äldst. Jag är 16, Mark 17 och Lily är 19 men blir 20 om ungefär en månad.

"Så" Sa hon och satte sig bredvid mig. "Du borde satsa på sångkarriären eller något" Sa hon med ett leende.

"Nej, aldrig" svarade jag ointresserad.

"Varför inte du har ju en grym röst!" Svarade hon snabbt. För snabbt.

" För att jag aldrig skulle ha klarat av det " Sa jag och kollade med en konstig ansiktsuttryck. "Okejdå" Sa hon och röck på axlarna. Hon reste sig från min säng och försvann snabbt ut ifrån rummet. Jag orkar verkligen inte sitta inne just nu. Jag var irriterad. Men jag vet inte varför. Jag tog på mig mina sandaler och tog lite pengar för att gå till det lilla köpcentret som finns i närheten.

"Jag går ut en stund" ropade jag samtidigt som jag gick nedför trapporna. Jag fick ett Okej som svar.

När jag kom till köptcentret gick jag till Starbucks för att köpa kaffe. Som tur har vi Starbucks här!

jag fick stå en stund i kön. Men det gjorde inget för jag roade mig av att kolla på alla människor som satt här.

"Hej vad vill du beställa?" Frågade en tjej runt 30- årsåldern.

"En kaffe, Tack!" Svarade jag vänligt. Hon nickade och gjorde sen iordning en kaffe.

"vill du ha grädde och chokladsås på?" Jag nickade med ett leende. Hon satte den framför mig och jag räckte fram pengarna till henne. hon tog tacksamt emot dom.

"Varsågod och välkommen åter" Jag gav ett leende. Jag tog min kaffe och satte mig vid ett litet runt bord.

Jag stirrade glatt på min kaffe.

Jag tog en stor klunk och njöt av smaken. Dom som gör bäst kaffe är nog Starbucks! Jag såg ett gäng ungdomar komma in. Det var väl ungefär 5 killar och 2 tjejer. Dom ställde sig i kön för att beställa. Det var en kille som vände sin blick mot mig. Han kollade på mig med sina vackra gröna ögon. Men han vände snabbt sin blick igen. Jag känner igen dom där människorna! Vart har jag sätt dom? Jag kollade på resten av gänget. Jo juste dom går ju i en skola som ligger i närheten av min skola. Fast deras skola är väl för dom som har lite mer "råd". Mark går där eftersom att farmor betalade för att få honom att börja där.  hon tyckte att den skolan jag nu går i var för dålig för honom. Killen som hade stått och stirrat på mig satt nu vid ett stort bord tillsammans med sina kompisar och skrattade. Ena tjejen viskade något till dom och sedan tittade alla på mig och började sen att skratta. Alla förutom killen med gröna ögon. Han tittade bara med ett snett leende. Dom fortsatte att viska saker. Jag orkade inte höra dom sitta och viska saker och sedan skratta. För dom snackar om mig. Jag tog mitt kaffe och gick till dörren för att gå ut ifrån Starbucks, Såfort jag kom till utgången där-dom-tyvärr-satt sa någon utav de

" *host Loser *host* " Jag tittade på dom som satt ner.

"Ursäkta?"

"Ja hörde du fel eller? LOSER" Svarade en tjej med rött hår.

"Vad är ert problem?"

"men du går ju i loser skolan? Men juste du har inte råd att gå i vår skola" Sa hon och flina. Jag skulle precis svara men blev störd av en mycket välbekant röst.

" Miles vad gör du här?" Frågade Mark.

"Frågar dina idiotiska vänner vad deras problem är"  Svarade jag drygt.

" Men gå hem och lägg dig skitunge" Svarade han och slog till sin axel mot min. Om jag ska erkänna fick jag riktigt ont. Eftersom att han hade muskler.  Hur kan han vara en sån svin. Tårarna kom bakom ögonlocken.

"Vad är ditt problem?!"  röt jag.

" Du är mitt problem. Jag är trött på att se dig varje dag! och vet du vad jag har iallafall vänner och sitter inte hemma varje dag och sjunger deppiga låtar!" Sa han med en dryg ton. En tår rann ner från min kind. Jag tog ett djupt andetag och sprang sen ut ifrån Starbucks. Hur kunde han? han som alltid var så snäll har nu förändrats till ett svin!

"Miley!" Hörde jag någon ropa. Jag kollade bak och såg killen med gröna ögon. Nu såg jag vem det var. Det var ju Jake jag gillade för ett tag sen! Jag fortsatte att springa. Men han var betydligt mycket snabbare än mig. Han tog tag i min handled och snurrade runt hela mig så att vi såg varandra i ögonen. Utan att jag visste vad jag höll på med. Flög jag in i hans famn och bara grät.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 1 klar :)